Källsortering på allmän plats.

Vad gäller från 1 januari 2026?

Kommuner ska samla in förpackningsavfall från populära platser. Godkända producentansvarsorganisationer ska ersätta kommunerna för insamlingen från dessa platser.

Populära platser består av två olika typer av insamlingsplatser. Den ena är torg och parker, där papper och kartong, plast, metall, färgat samt ofärgat glas ska samlas in. Den andra typen är andra populära platser, där förpackningsavfall av plast ska samlas in.

Torg och parker

Kommunen ska samla in förpackningsavfall av samtliga material på ett torg eller i en park när tre kriterier är uppfyllda:

• Platsen är en park eller ett torg som är större än 2 000 kvadratmeter enligt gällande detaljplan.
• Kommunen har renhållningsansvar på platsen enligt 2 § lagen (1998:814) om gaturenhållning och skyltning.
• Det uppkommer betydande mängder förpackningsavfall på platsen.

Samtliga kriterier behöver vara uppfyllda. Är något av dem inte uppfyllt har kommunen ingen skyldighet att samla in förpackningsavfall av alla material på platsen. Ett torg eller en park kan däremot under vissa förutsättningar betraktas som en annan populär plats, där kravet gäller plastförpackningar.

Naturvårdsverket bedömer att ett torg eller en park där det genereras omkring 150 kubikmeter restavfall per år har en betydande mängd förpackningsavfall. Bedömningen görs per torg och per park, och det är varje kommun som gör sin egen bedömning.

Andra populära platser

Kommunen ska samla in plastförpackningar på en plats när två kriterier är uppfyllda:

• Kommunen har renhållningsansvar på platsen enligt 2 § lagen (1998:814) om gaturenhållning och skyltning.
• Det uppkommer betydande mängder plastförpackningar på platsen.

Begreppet annan populär plats är inte definierat i förpackningsförordningen. Naturvårdsverket ger exempel: torg och parker under 2 000 kvadratmeter, gator inklusive gågator och strandpromenader, samt vissa mindre naturområden som anges som allmän plats med kommunalt huvudmannaskap i detaljplanen.

För andra populära platser rekommenderar Naturvårdsverket att bedömningen görs per insamlingsbehållare. Om det genereras omkring 18 kubikmeter restavfall per år från minst en behållare på platsen bör kommunen samla in plastförpackningar där. Det innebär inte att insamling måste ordnas vid varje restavfallsbehållare, utan att det ska finnas minst en insamlingsplats för plastförpackningar.

Besöksanläggningar, skolgårdar och centrum benämns i regel som kvartersmark i detaljplan. Där har kommunen inte renhållningsansvar, utan den som driver anläggningen räknas som verksamhetsutövare.

Vilka förpackningsmaterial omfattas?

Från torg och parker som omfattas av kravet ska papper och kartong, plast, metall, färgat glas samt ofärgat glas samlas in. Materialen ska samlas in separat. Från andra populära platser ska endast förpackningsavfall av plast samlas in.

Detta är den legala indelningen efter förpackningsmaterial. Den ska inte blandas ihop med de fraktionsetiketter som används i en produktlösning, till exempel restavfall eller matavfall.

Vem ansvarar för insamlingen?

Kommunen ansvarar för insamlingen på de platser som omfattas. Godkända producentansvarsorganisationer ersätter kommunen för insamlingen enligt Naturvårdsverkets föreskrifter.

Kommunen ska överlämna insamlat förpackningsavfall till godkända producentansvarsorganisationer, och lämna uppgifter till Naturvårdsverket om insamlingsplatser och insamlade mängder från populära platser via en särskild e-tjänst.

Den som arrangerar en offentlig tillställning utomhus, där besökare producerar förpackningsavfall, ska ge besökarna möjlighet att sortera ut förpackningsavfall på platsen enligt 3 kap. 4 e § avfallsförordningen.

När en plats omfattas av kraven återstår den praktiska frågan: var ska sorteringen stå för att faktiskt användas?

Förordningen anger inte hur många insamlingsplatser som ska finnas på ett torg eller i en park. Naturvårdsverkets bedömning är att kommunen etablerar så många platser som behövs för en effektiv insamling. På varje enskild insamlingsplats i en park eller på ett torg som omfattas av kravet ska samtliga material samlas in.

Det står kommunen fritt att välja typ och volym av behållare. Kommunen bör även överväga behovet av kärl för de plastflaskor och metallburkar som ingår i ett retursystem.

Kommunen ska ta fram lättillgänglig information till allmänheten om hur utsorteringen ska gå till. Naturvårdsverket nämner dekaler, skyltar och affischer som exempel.

En station behöver finnas där avfallet uppstår och där människor naturligt passerar eller stannar. Samtidigt behöver den kunna tömmas utan att skapa onödiga konflikter med gångstråk, servicefordon eller andra funktioner på platsen.

Antalet fraktioner påverkar hur stor stationen behöver vara. Märkningen behöver vara tydlig på håll och begriplig för den som bara passerar platsen några sekunder.

På torg, i parker och andra publika miljöer är kärlen dessutom en del av stadsbilden. Placering, kapacitet, tömning och uttryck bör därför planeras som ett sammanhängande system, inte som separata frågor.